...
Europas historia är fylld av våld, krig och blodspillan. På slagfält, i skyttegravar, i
koncentrationsläger, av bomber och terror har miljontals människor dödats i vårt Europa. Generation efter generation har fått uppleva hur nationsgränser flyttats och hela länder utplånats. Inga bilder, inga berättelser kan få oss i ett Sverige förskonat från krig i över 200 år att ens ana vilka fasor vårt Europa genomlevt.
När Europa låg i ruiner efter andra världskriget reste sig tre kristdemokratiska statsmän upp: Konrad Adenauer i Tyskland, Alcide de Gasperi i Italien och Robert Schuman i Frankrike. De hade alla levt i gränstrakter som efter krig och fredsfördrag flyttats mellan olika stater. De hade alla tre förföljts och upplevt krigets förödelse och förråande inverkan på människan. I deras efterkrigsanalys identifierades en gemensam orsak i nazismen, fascismen och kommunismen, men också i mellankrigstidens kapitalism. Det var den filosofiska materialismens människosyn och etik. Det går inte att bygga ett gott samhälle med en människosyn där den enskilda människan inte är någonting värd. Det går inte att bygga ett gott samhälle där etiken är att makt går före rätt.
Adenauer, de Gasperi och Schuman förenades också i den gemensamma övertygelsen att enbart ett enat Europa kan förhindra krig. Enbart försoning mellan länder och enskilda kunde lägga grunden till ett nytt och enat Europa, där fred och frihet råder. De menade att en nödvändig förutsättning för detta projekt är den kristna människosynen och etiken med sina judiska rötter. Varje människas okränkbara värde skulle bli vägledande för framtidens politiska makthavare. Så påbörjades bygget av det europeiska huset. Bygget blir aldrig färdigt. Nya våningar tillkommer. Inredningen tål att både kritiseras och ändras.
Kristdemokraterna – en världsvid rörelse – kan inte nog understryka att den människosyn och etik som bäst värnar fred och frihet är av universell karaktär. Inga nationsgränser i världen delar in oss människor i A eller B lag. EU är inte enbart samarbete, EU är gemenskap. Den gemenskap och sammanhållning som ska ge européerna insikten att vi alla har ett ansvar för varandra och för vår omvärld. Detta är även grunden för vi ska kunna erbjuda våra barn och ungdomar en trygg uppväxt i fred och frihet.
....
I dagarna upplever vi hur folket i Ukraina under diktatur försöker frigöra sig från ofrihet och förtryck... deras önskan är att komma in i Europas gemenskap.
