Regionfiaskot

Alltsedan jag blev fritidspolitiker i början av 90-talet har regionfrågan, att slå ihop Sveriges idag små län/regioner till större enheter, varit en del av den politiska dagordningen. Ibland glödhet för att i nästa stund iskall.

För att möta morgondagens utmaningar, när det gäller skapandet av framtidens välfärdssamhälle, har det för de flesta partier nu på slutet blivit något som varit självklart. Dock inte för det största partiet i Alliansregeringen. Dagens regionindelning i Sverige har åtskilligt av obalanser, med några större regioner söderut och många mindre i resten av landet. Så sent som ifjol var denna fråga glödhet och landstings- och kommunpolitiker över hela landet var febrilt upptagna av denna fråga. Konferenser med olika förslag på regionindelning avlöste varandra. Detta var inte första gången. Idag kan konstateras att vi nådde inte ända fram. Fortsättningen gäller med en idag ofta stor överbyggd offentlig förvaltning, vilket enligt min mening bromsar ökad tillväxt. Idag sker dubbelarbete genom att samma frågor bearbetas i alla regioner, vilket hade kunnat effektiviserats genom ett samgående till större regioner.

För Gävleborgs del gäller nu, innan diskussion om samgående med något angränsande län, att börja utropa sitt eget Gälveborg till region. Här finns då tanken att i stället för den folkvalda politiska församlingen i Landstinget Gävleborg  och den indirekt valda politiska församlingen Region Gävleborg, fr o m 1 jan 2015 endast ha en folkvald församling. Den som lever får se...!

Jag kan inte undgå kommentaren från Mats Svegfors, utredare i regionfrågan ..."Det tog mindre än ett år att återförena Tyskland. Den svenska regionfrågan har levt olöst mer än ett halvsekel". Själv säger jag ...var finns Sveriges Helmuth Kohl... jag bara undrar?!