Min pappa är svart och min mamma vit... hos mig är det tvärtom
Sverige... inget undantag. Vid valet fick Sverigedemokraterna närmare 800 tusen röster i riksdagsvalet och i mitt eget län Gävleborg närmare 30 tusen! För några år sedan... inte alltför länge sedan var det bara ett litet enfrågeparti i periferin, som profilerade sig i invandrarfrågor, nu kan man följa olika debatter med frågan... "hur mycket invandring tål Sverige"? Tidigare fanns tankar hos många av oss... "Vad bra, två händer till som kan arbeta och bidra... nu ser alltför många bara kostnader och problem". Alliansregeringens budskap genom Fredrik Reinfeldt "Öppna era hjärtan" hittade inte fram till det svenska folket. Trots att Sverige ligger med övriga nordiska länder i topp i välståndsligan, prövas solidariteten och den väger tyvärr alltför lätt.
Vi har fått ett vi och dom samhälle eller kanske... vi mot dom samhälle... och vi måste vinna. Vi delas upp i olika grupper som växer sig starkare. Mellan grupperna växer murar av fördomar som blir allt högre, rädsla, ett berg av rädsla.
På denna våg av egoism och rädsla har SD surfat in i de politiska församlingarna i Sverige. Budskapet har varit enkelt... "Sverige måste räddas och bevaras så svenskt som möjligt". Få har tagit debatten sägs det, själv säger jag att kanske ingen har varit så tydlig som Alliansregeringen. Tyvärr finns fortfarande de som inte vågar ta debatten. Själv säger jag... Ta debatten och inte bara debatten om invandring. Sent skall jag glömma de debatter jag deltog under valrörelsen... pinsamt svaga argument bland annat i hälso- och sjukvårdsfrågor. Nästan uteslutande alla svar från SD var... "fler läkarsekreterare".
Visst har Sverigedemokraterna satt fingret på svåra frågor, integration och möten mellan olika kulturer, men tro inte att lösningen är "stoppa invandringen". Här behövs mer av ett öppet samtal om arbete, bostäder, utbildning, biståndsfrågor, försvar, hälso- och sjukvårdsfrågor mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar