Vågar jag bli gammal i Gävleborg...?

Förra veckan ställde jag frågan... Kan jag i framtiden som gammal bo kvar i Hofors? Frågan gavs till ledande politiker och tjänstemän i min hemkommun i samband med konferens i ämnet "Sammanhållen hemvård i Gävleborg". Självklart blev svaret, vilket lugnade mig tills jag häromdagen läste i media, att samma kommun, liksom många andra, brottas med enorma problem i ämnet ekonomi.

Landstinget Gävleborg kommer senast i början av 2013 ha lämnat över ca 150 distriktsköterskor, 18 sjukgymnaster och 41 arbetsterapeuter till kommunerna i Gävleborg. Motivet till denna förändring är helt klart riktig -hemvården skall vara sammanhållen, lokalt styrd och patientfokuserad. Ekonomin förändras såtillvida att man som skattebetalare skall betala mindre landstingsskatt och mer kommunalskatt. Idag är detta inte färdigräknat.

Igår var jag på ett seminarium - Hur Landstinget Gävleborg omhändertar de mest sjuka äldre i sjukvården samt hur vi samverkar och samarbetar i vårdprocessen. Här visades på ett föredömligt sätt, gjorda insatser och uppföljningar av vården av de mest sjuka äldre 2007-2011. Utifrån detta arbete kommer nu en kursändring ske. Det skall inte längre vara landstingets behov som skall styra utan Gävleborgarens behov. Bra! Tagna honnörsord i detta arbete för framtiden är bland annat behovsanpassad vård... Gävleborg skall bli världsledande inom äldresjukvård och även ha befolkningens fulla förtroende.

Idag har Sverige en föredömlig sjuk- och åldringsvård,...eller? Rapporter kommer ibland om motsatsen. För mig är det viktigaste att vården passar oss alla - behovsanpassad - där respekt för integritet och identitet väger tungt. Jag vill inte reduceras till ett paket....skriver Cordelia Edvardson om i Svenska Dagbladet.